Vasaloppet 2005

Stinas egen berättelse

Jag hade inte förberett mig inför öppet spår, iaf inte sett till antal åkta km på längdskidor. I år blev det 29,5, 21 km över jul fördelat på två pass och 8,5 km på tisdagen innan (går på söndag). Ändå är jag inte nervös, för att undvika dåligt samvete för utebliven träning, planerar jag helt enkelt för att inte träna. Innan detta öppna spår har jag åkt 4 Vasalopp, så jag visste vad jag gav mig in på. Första gången hade jag tränat, men var sjuk, det gick bra ändå, tog bara lite längre tid och blev lite jobbigare. De övriga tre åren har jag planerat att inte träna. Lite styrketräning och lite löpning får räcka. Dock tävlade jag lite på längdskidor i de yngre tonåren, utan större framgång, 10 i Dalarna betydde sist.

Tekniken finns där, den är inte så bra, speciellt inte stakningen. Men tillräcklig för att kunna utnyttja skidorna och glida på dem samt att använda stavarna för att komma framåt, inte som balanspinnar. Äta är jag dock ganska bra på, sett till min storlek. Pasta, ris, falafel som jag själv lagat, pasta, torkade aprikoser, saft med fruktsocker, pasta, havregrynsgröt och pasta. De sista två dagarna innan hade jag inte blivit förvånad om någon frågat när barnet kommer.

Klockan 3.30 på natten var det dags att gå upp, intressant hur relativt lätt det är att gå upp den tiden då något spännande ska ske. Frukosten som bestod av havregrynsgröt gick också ganska lätt att få ned, i lycka att det är det sista målet på länge som måste tryckas in. Efter lite strul som alltid när många människor hamnar tillsammans gick resan till Berga by. Vi anlände dit strax efter 6 på morgonen, ganska sjukt tidigt egentligen. Det var ganska kallt -17, men jag frös bara lite om ansiktet. Fyra lager på underkroppen och 5 på överkroppen gjorde sitt. Då loppet statade hade jag bara 3 på vardera under och överkropp.

Jag åkte tillsammans med mina föräldrar, pappa är relativt bra (i jämförelse med andra familjemedlemmar), men valde att åka med mamma som åkte för första gången. Starten gick bra, det var lite trängsel och de första 3 kilometrarna tog 30 minuter. Det är bra med ett lugnt tempo i början, den tunga uppförsbacken hade annars gjort flera lite trötta. Uppe på myrarna gick allt lätt och fint, det hade blivit varmare pga stigningen, spåren var fina, skidorna gick bra och solen var på uppgång. Smågan passerades. En bit innan Mångsbodarna hade mammas jobb en matkontroll, där tog jag av mig ett lager kläder. Mångsbodarna passerades.

Ned mot det berömda köldhålet Tennäng började jag undra om jag gjort rätt som tagit av mig kläderna. Det blev riktigt kallt i nedförskörningen. Men i backarna upp mot Risberg kom värmen tillbaka. Hitintills hade allt gått bra, men uppförsbackarna brukar göra sig påminda. Det är tre mil avverkade redan. Som vanligt var det också lite tungt mellan Risberg och Evertsberg, inte så mycket vila i form av nedförsbackar här. Det var det enda stället som gick lite tungt. Bättre blev det dock efter halva sträckan mellan Risberg och Evertberg, då jag fick min älskling och räddare på alla långlopp, batteridricka (koffein + glukos). Förvånansvärt pigg passerade jag Evertsberg. Visst hade kroppen gjort sig till känna. Jag hade ont i ljumskarna, nedre och övre delen av ryggen, axlarna, triceps och nacken, men det var inte så många kroppsdelar. Framförallt var det många som jag inte hade ont i.

Nedförsbackarna efter Evertberg var jätteroliga detta år, då spåren var så bra. En incident skedde bara. Precis framför mig ramlade en kvinna och för att undvika att köra in i henne fick jag mer eller mindre kontrollerat slänga mig. Då jag kom ned för alla backar stod pappa och väntade, mamma syntes inte till. Då jag gled förbi frågade pappa om jag stack nu. På det svarade jag att jag kör upp till mammas arbetes kontroll och ser om de kommer ikapp mig där, gör de inte det, sticker jag. Så var jakten igång. Dags att få huvudvärk också, spelar ingen roll, åker inte med huvudet. Nu var det bara att köra så de inte kommer ikapp mig. Vid kontrollen kom de inte. Vilket inte var så konstigt eftersom jag stannade i ca 15 sekunder för att få i mig lite vätska. Denna bit är ganska tuff, för motionärerna blir det ett par långa sexbackar. Jag jobbade på hårt upp för dem, nu gällde näst högsta växel. Upp till Oxberg, där de för övrigt tar bilder.

Nu är det bara spurten kvar, mindre än en tjejvasa och en sträcka jag känner. På ett sådant här långt lopp blir jag distansblind, spurten är 28 km. Jag körde på det mesta jag hade, bara med ett kort stopp för kaffe och dextrosol. Upp till Hökberg, kommer jag verkligen att orka detta tempo, det går fort. Kaffe i Hökberg och så åka vidare. Efter nedförsbackarna från Högberg står lillebror, jag ropar "hur långt är jag efter?", 10 minuter svarar han. Ok nu får jag tänka, 10 minuter vid Oxberg eller Högberg, det sysselsätter jag mig med den kommande milen. Hjärnan går långsamt. I med coca-cola. Innan Eldris stöter jag på lillebror igen, en kvart ropar han på samma fråga. Bra.

Kroppen känns stark och jag förstår inte hur jag köra så fort utan träning och med så många mil i kroppen, bara att ge järnet. Blir lätt irriterad på alla som är i vägen i Eldris, jag ska fram, i med mer kaffe. Ser klockan, vet att enligt pappas klocka startade vi 7 minuter över sju. Åker jag lika fort som senaste gången så kommer jag under åtta timmar. Kommer nästan klara det, åkte så fort förra året. Åka, åka, fort, fort. Kavlar upp ärmen i en nedförsbacke, får inte förlora tid, för att se varje km. Går bra, har drygt 4 min på varje. I moraparken ser jag lillebror komma springande, han hinner precis se mig, jag ropar "tror jag kommer runt 7,55", får inte vara för optimistisk, min klocka kan gå efter pappas. Fortsätter över campingen. I backen upp till målet kan jag inte springsaxa, det är för många i vägen.

Upp på upploppet, staka, staka, speakern ropar upp mig, upploppet känns långt. I mål. Ser upp mot klockan någon minut i tre, jag är bäst. Ser att 2043 personer gått i mål. Efter att jag hämtat ut mitt diplom ser jag att jag fick tiden 7,51,26. Nästa år kanske jag ska träna. Föräldrarna kom in på 8,36,50.