Dunderdygnet 2003

Simons egen berättelse

Efter att ha liftat Norrköping-Mora och sedan tagit Inlandsbanan kom jag fram till Gällivare sent på lördagskvällen. Egentligen är det ganska långt upp till Dundret, men jag hittade en stig genom skogen och fick sedan lift de sista uppförskilometrarna. Eftersom jag råkat bli av med tältet redan i Mora uppsökte jag en fin gran att sova under. Bortsett från myggplågan var det faktiskt riktigt bekvämt!

På morgonen fixade jag frukost (min ekonomi och mitt enkastrullsspritkök gjorde att varje mål mat under helgen bestod av spaghetti och bönor eller liknande) och gick och registrerade mig. Fick tillfälle att göra ett litet statement genom att lämna tillbaka mjölkchokladen som ingick i välkomstpaketet.

Sedan bar det av till första etappen. Jag laddade och värmde ganska seriöst, så när jag stod i startfållan var jag ungefär lika lugn och sansad som en polis i Göteborg 2001... Följaktligen rusade jag också iväg ordentligt på startskottet, och låg i någon sorts tätklunga den första kilometern. Vid fem kilometer, första vätskekontrollen, låg jag sjua. Därefter tappade jag ungefär en placering per kilometer (vilket var ganska lindrigt med tanke på hur trött jag emellanåt var) och slutade sjuttonde (sextonde i herrklassen). Precis som jag förutsett var det riktigt svårt att springa om, varför min hårda inledning nog trots allt får anses vara någorlunda förlåtlig. Vad gäller underlaget och bansträckningen, var det utannonserat att det skulle bli riktigt tufft, men i själva verket var det ganska normal terränglöpning.

Andra etappen gick nere i gruvan, 600 meter under jord. Förberedelserna blev lite konstiga iom att man fick börja värma upp över jord, därefter ta bussen ner i gruvan och slutligen göra de sista förberedelserna i deras verkstad. Men, i en kliché, det var ju likadant för alla... Jag lät mig inte heller avskräckas av upptäckten att jag istället för mina nya fina skor packat ned brorsans gammskor till den här etappen. Det var iaf rätt bror vad gäller skostorlek... Jag startade i det första heatet à trettio löpare. Ovan som jag är att springa så korta sträckor (officiellt 3,9; egentligen dryga fyra), började jag lite fegt. Vid vändningen låg jag på tjugonde plats och kom på att jag hade ganska mycket energi kvar, så jag satte fart. Jag hann ta mig upp till sextonde plats och fick sedan försvara den platsen under en riktigt snabb sista-kilometer. Roligt att känna att jag fortfarande kan springa halvsnabbt! Sammanlagt blev jag tjugonde på etappen, och låg nu på delad sextonde plats totalt. (Vill också passa på att be om ursäkt för min extremt omatchade tävlingsdräkt på den här sträckan, men jag hade inga andra tajts.)

Tredje sträckan var den som jag verkligen var nervös för. En dryg mil på fjället med mer nedför än uppför. Av någon anledning kändes benen alldeles lealösa redan från början. (Förmodligen bl a för att jag inte hunnit äta tillräckligt snart efter den förra etappen.) Jag tänkte större delen av vägen att jag nu skulle tappa min hyggliga sammanlagda placering och bli typ fyrtionde person i mål. I varje uppförsbacke ökade jag min vana trogen farten men var tvungen att sänka den igen tämligen omgående pga att benen var helt utan kraft. De sista två kilometrarna var nästan fritt fall (kändes det som) och jag var _mycket_ förvånad över att komma i mål på en acceptabel tid och placering (16). Sammanlagt låg jag nu på femtonde plats, om jag inte missminner mig.

Därmed var det värsta gjort, och jag hann få mina fyra timmars skönhetssömn under min gran.

Den fjärde sträckan var 256 meter lång. (Misstänker att någon datornörd varit framme och bestämt det...) Det var mest bara skönt att värma upp och stretcha igenom kroppen på förmiddagen. Jag gjorde dessutom hyggligt ifrån mig, och låg nu på fjortonde plats.

Slutligen var det då jaktstarten uppför Dundret. Jag hade vissa förhoppningar om att ta två placeringar (88 sekunder), men siktade ffa på att jogga hela vägen. Den första placeringen tog jag ganska snart, men sedan var det i stort sett stopp. Hela backen var övervuxen med dvärgbjörk, vilket på intet vis gjorde löpningen lättare. Istället blev jag omsprungen av en annan löpare ungefär halvvägs och orkade inte svara särskilt väl. Hsh lyckades jag hålla ngt som åtminstone med lite god vilja kan kallas jogg hela vägen, så jag får väl anse mig någotsånär nöjd.

Sammanfattningsvis, då...
Jag klarade ju topp tjugo som jag företagit mig, så med placeringen kan jag inte vara mycket annat än nöjd. Däremot stämde väl inte alltid löpningen riktigt väl, men det är väl så'nt som man får räkna med i sitt första lopp på nästan fyra år och efter bara fyra månaders träning... Vädret var ju också hyggligt -- runt tjugofem grader och klart hela tiden -- så helhetsintrycket får nog trots allt sägas vara positivt. Hoppas vi blir fler veganer nästa år!

MFH
Simon